Helena arbetade på ett bankkontor när hon en dag 2009 utsattes för ett brutalt rån. Hon utvecklade posttraumatiskt stressyndrom, men blev hjälpt av EMDR, ”ögonrörelseterapi”.
Med en bil körde rånarna igenom rutan med full fart. Ljudet var öronbedövande. Helena blev instängd med rånarna i ett rum. De bar svarta motorcykelhjälmar, riktade vapen mot hennes huvud och sparkade och misshandlade henne. Efter rånet drabbades Helena av posttraumatiskt stressyndrom, ptsd.
– Så fort jag blundade spelades rånet upp framför ögonen på mig. Jag utvecklade panikångest och kunde inte sova. Jag fick svår ångest så snart jag såg, hörde och var med om något som påminde om rånet, som om jag upplevde mig vara instängd eller såg svarta motorcykelhjälmar.
Det första halvåret fick Helena stödsamtal hos psykolog. Att påbörja behandling var inte möjligt eftersom hon hade så svår ptsd. Men så småningom föreslog terapeuten att Helena skulle testa EMDR.
– Jag tyckte att det lät som hokus pokus att jag skulle sitta och titta på terapeutens fingrar som rörde sig fram och tillbaka medan jag tänkte på rånet. Men jag var villig att pröva. Och det fungerade faktiskt.
Efter ett antal sessioner började Helena må bättre. Men det var också en jobbig behandling.
– Efter sessionerna var jag helt slut, var tvungen att gå hem och lägga mig. Dessutom kom det upp saker som hänt tidigare i livet, som också hade framkallat stark, svår ångest. Som när jag hittade min mamma död.
Förbättringen gick stegvis, Helena började förstå varför hon exempelvis var så rädd för svarta motorcykelhjälmar.
– Jag reagerade fortfarande med obehag, men förstod att det inte var själva situationen som var farlig, utan att den framkallade samma känslor som när jag utsattes från rånet.
