När journalisten Cajsa Rännar som ung jobbade på en radioredaktion så hjälptes alla åt att mörka när en av kollegorna blev gravid. Men frågan är hur mycket som hänt sen dess. Är det fortfarande säkrast att smyga och ljuga istället för att vara en hel människa, med ett liv även utanför jobbet?
När jag var ung reporter på Sveriges Radio hade jag en kollega som var gravid. Hon mådde fruktansvärt illa om mornarna och kräktes i flera timmar innan hon kunde släpa sig till jobbet. Ofta ramlade hon ner på stolen vid skrivbordet grönblek och kallsvettig.
Vi, hennes två kollegor på den lilla redaktionen, täckte upp för henne, ljög och hittade på i fall någon frågade efter henne. För det var otroligt viktigt att inga chefer fick veta. Det förstod vi alla tre.
Min kollega var nämligen visstidsanställd, men nära att få en fast tjänst som var utlyst. Fick någon veta att hon var gravid kunde hon kyssa den tjänsten hejdå. Så vi smög och ljög och hon kräktes i hemlighet. Och fick till slut sin tjänst, fem månader in i graviditeten. Till slut kunde hon sluta hålla in magen. Jag har aldrig sett någon bli så tjock så fort. Och så lättad.
