Krönika: Är drömmen om ett liv i lyx överskattad?

Att förhålla sig till begreppet lyx kan vara krångligt eftersom vi definierar ordet så olika. Lyx kan vara en dyr parfym för någon eller en rogivande vilostund för en utmattad småbarnsmamma. Eller ett glas gott champagne för någon som vill fira en framgång. Men oavsett är vi inte likgiltiga inför lyxens inflytande på oss. Lyx kan uppfattas som en stund av flyktig lycka eller som en respit i en stressig vardag. Vi låter gärna lyxen komma in i våra liv och vi pratar om önskan att sätta guldkant på tillvaron. Men lyx är mer komplicerat än så. 

Självklart vill vi unna oss det där extra som förgyller tillvaron. Att få skämma bort oss själva gör gott för välmåendet och tänder livsgnistan. Samtidigt är vi medvetna om att vi ska idka sparsamhet. Det är liksom inristat i det svenska DNA:et. Vi bär det lutherska arvet på våra axlar och allt sedan bondesamhället vet vi hur viktigt det är att spara i ladorna. Populära tv-serier som Lyxfällan visar upp vad som händer när människor slarvar och spenderar bortom sparkontots gränser. Programledarna läxar upp och talar om räfs och rättarting. Vi som tittare drar en lättnadens suck och gläds åt att vi inte sitter i samma eländiga båt. Men varför inte kasta loss alla hämningar och blockeringar för en stund? Fundera över vad du skulle göra om du hade obegränsat med resurser att lägga på ett flärdfullt leverne. Blir vi lyckligare varelser av ett liv i lyx med en plånbok som tillåter no limitkonsumtion? Den ganska begränsade forskningen om lyx ger signaler om att en dos ”retail therapy” kan göra oss lyckliga – åtminstone för stunden. Många av oss som studerat nationalekonomi minns teorin om marginalnyttan och gräddbullarna. Efter att ha ätit den andra gräddbullen börjar vi känna oss ganska belåtna, och kanske till och med lite äcklade av tanken att sätta i oss en tredje. Så kanske är det så att överflödig konsumtion inte alltid är den bästa lösningen för välbefinnande och lycka.