Mikael Öun hade varit i Estland med en hjälpsändning. Allt hade gått bra och kvällen den 27 september 1994 rullade han ombord på M/S Estonia för att åka hem. Helt ovetande om katastrofen som väntade.
25 år har gått sedan Estonias förlisning då 852 människor miste livet. Mikael Öun var en av de få som överlevde.
Vi träffas hemma i hans och hustrun Maritas villa söder om Stockholm. På soffbordet ligger en kompaktkamera av märket Olympus och en rostig filmkassett. Där finns också en hög med gamla tidningar och fotografier. Mikael plockar upp ett av dem.
– Där är jag och Tamara Alep som organiserade
hjälpsändningen. Hon klarade sig tyvärr inte, säger han och lägger försiktigt
ner bilden igen.
Lördagen den 24 september 1994 stod den lastbil han fått låna från sin
arbetsplats Scania fullpackad och klar på Estline-terminalen i Stockholm.
Innehållet bestod av en hjälpsändning till bland annat ett ungdomshem i
Tallinn.
– Vi körde runt med lastbilen och lämnade av saker på olika ställen i Estland. På tisdagen åkte vi tillbaka till Tallinn och då kändes det som att vi klarat av det ”farliga”.
