Gängbråk mellan unga män har blivit vardagsmat i Sverige och så gott som varje vecka kommer rapporter om nya dödsskjutningar. I ett försök att tränga bakom tidningsrubrikerna läste reportern Anders Sundelin utredningar och polisens förundersökningar samt gjorde flera intervjuer.
Foto ovan: Jabbacake/Pixabay
GÄRNINGEN (I): MORDET PÅ A OCH B
– Skicka en ambulans. Det är två skottskadade. Unga killar. Det är unga killar här. Grabbar.
– Får du någon kontakt med nån av dem?
– Nej, det går inte.
– Nej.
– Den ena är på huvudet. De ligger … de sitter i framsätet på bilen.
– Var är de skadade?
– Ena är skjuten vid ögat, den andra skjuten på huvudet.
FAKTA/dödligt våld
Det dödliga våldet har under de två senaste decennierna minskat i Sverige. Ökat har däremot antalet och andelen fall som rör kriminella konflikter och där illegala handeldvapen används. Sådana konflikter i storstadslänen har kommit att stå för närmare hälften av alla fall av dödligt våld med skjutvapen jämfört med knappt 20 procent i början av 1990-talet. Offren är oftast unga vuxna män som själva varit dömda för brott, med ofullbordad skolgång och obefintlig arbetslivserfarenhet, rötterna i länder utanför Europa. Brottsplatsen har kommit att bli gator, torg, garage och andra offentliga platser. Uppklaringen är lägre än i andra fall av dödligt våld. Polisen upplever att tröskeln för att använda skjutvapen i kriminella konflikter har sänkts och att våldet sker mer impulsivt. Medan man tidigare sköt någon i benet för att markera och skrämma skjuter man nu för att döda.
