Skribenten Niclas Sjögren har skrivit om skidåkning i såväl Nordkorea och Iran som Sälen och Saalbach sedan 1980-talet. Men när man frågar honom om världens bästa skidort skakar han bara på huvudet.
Vilken skidort är bäst? Om man struntar i restid, transfer, ekonomi, tidsskillnad, religion och krångel. Vart i världen ska jag åka för världens bästa utförsåkning? En enkel fråga egentligen. Jag har fått den ganska många gånger sen jag började skriva om utförsåkning i slutet av 1980-talet. Men det kanske inte finns något svar. Det finns i alla fall inget enkelt svar. Hur långt är ett snöre, liksom? Vilket av dina barn är din favvo?
Men låt mig göra ett försök. Den bästa skidupplevelsen kanske skulle kunna vara ett spår i jakten på den bästa skidorten, tänker jag. Men snart kommer jag på att en av mina bästa skidupplevelser var i Dizin i Iran trots att after skin var, om uttrycket tillåts, öken. Det hade kräksnöat i två veckor, två plogbilschaufförer omkom i laviner i kampen att öppna vägen som förbinder Teheran med Alborzbergen strax söder om Kaspiska havet. Ja, ni hajar att det var sjukt mycket snö, och sjukt bra, när vi väl kom upp. Pistören som vi åkte med bröt för övrigt handleden och jag skällde ut en kalashnikovbeväpnad kamoklädd skäggig man från revolutionsgardet när han vägrade larma sjukvårdspersonalen. Men inte kan jag säga att Dizin är bästa skidorten i världen för det – en av de knasigaste kanske, men inte den bästa.
