Många förknippar norra Sverige med höga fjäll och vackert kustlandskap. Själv hittade jag en okänd pärla i Västerbottens skogslandskap – nämligen Bjursjöaltarets naturreservat som är beläget mellan Umeå och Skellefteå.
Toppen, andra sidan eller Bjursjöaltaret som det officiellt heter. Kärt barn har många namn och i 30 år har jag betraktat detta berg med vördnad och besökt det dagtid i sällskap med andra. Men denna kväll beslöt jag mig att tillbringa en natt ensam på det yttre altarets topp. En kväll i naturens tecken och som visade sig bli magisk.

Upp till altaret
Hela dagen hade jag sneglat över sjön. En viss oro fanns där. I grunden är jag ju en kille från Stockholms innerstad uppvuxen med tunnelbana och bekvämligheter runt hörnet. Men inspirerad av Jon Krakauers ”In i vildmarken”, Henry David Thoreaus ”Walden” och liknande böcker kände jag mig som en forskare på väg mot en polarexpedition när jag paddlade över en för kvällen stilla sjö.