Varför sa jag inte det? Har du tänkt så någon gång när du först i efterhand kommit på en välfunnen replik? Det finns ett uttryck för det, l’esprit d’escalier. Nästan alla drabbas. Och det är vedervärdigt irriterande – men kanske en smula bra också.
Foto: Sammy Williams /Unsplash
Först efteråt kommer du på det. Vad du borde ha sagt just då i stundens hetta. Förmodligen var det en situation som berörde dig starkt. Du var exalterad – av ilska, förälskelse eller iver. Och det stod fullständigt stilla.
Ju mer du försökte pressa fram något, desto tommare blev huvudet. Inte en tanke fungerade. Du bara stod där med gapande mun och tog in.
I efterhand rinner orden fram, som en islossning. Formuleringarna flödar och beskriver känslorna glasklart. Och det är nästan outhärdligt att tvingas stå ut med insikten om att orden kom för sent …
Författaren Klas Östergren sommarpratade om fenomenet på radions P1 för en del år sedan. Franskan har ett fyndigt namn för det: l’esprit d’escalier. Fritt översatt till ”trappans fyndighet”; först på väg ut i trappan kommer den välfunna repliken. För sent. På engelska heter det ”the wit of the staircase”.
