Att ha en enad front inför barnen är ett råd som föräldrar ofta får. Men handen på hjärtat, hur lätt är det när era åsikter gått vitt isär? Barnpsykologen Ingrid Gråberg menar att det är naturligt att föräldrarna har lite olika förhållningssätt till sina barn.
– Det är först när olikheterna skapar konflikter som de gör skada, säger hon.
Du är en tydlig ledare som gärna pekar med hela handen (”Du ska vara hemma klockan åtta, punkt slut!”) medan barnens pappa gillar lösa boliner bättre (”Vi behöver väl inte säga någon tid, du kan väl ta lite eget ansvar?”).
Du tycker att han jamsar och curlar medan han tycker att du bossar och domderar. Känns det igen?
Ja, det är inte ovanligt att föräldrar har helt olika förhållningssätt till sina barn. Och ju äldre barnen blir desto tydligare blir olikheterna. Det kan komma överraskande för föräldrar som varit överens om det mesta under småbarnsåren att plötsligt tycka olika, men egentligen är det inte konstigt. Att säga nej och ajabaja till en liten kotte är en sak, men med stora barn blir läget ofta ett annat. Det uppstår plötsligt betydligt fler situationer att ta ställning till. Hur länge ska hen få sitta vid datorn? Vilka läggtider är det som gäller egentligen? Hur ofta är det rimligt att sova över hos kompisar? Vad ska månadspengen räcka till?
