En gång i tiden härskade kelterna över stora delar av Europa. I deras värld var katter farliga magiska varelser som kunde döda kungar – men även beskydda vanliga människor från övernaturliga makters vrede.
Bilden ovan är ett collage från Wikimedia. BAKGRUND: Gundestrupkaret, Nationalmuseet CC BY-SA 3.0 DRUIDTAVLA: Stephen Reid. GULÖGD KATT: Nevit Dilmen CC BY-SA 3.0 SPÖKKATT: Lantaire
På Irland lever arvet från kelterna kvar i folktro och berättelser. En saga berättar om en gammal kvinna vid namn Judy som satt uppe sent en natt och spann när någon knackade på dörren. ”Vem där?” undrade den gamla. Ingen svarade men knackandet fortsatte. ”Men vem är det då!” utbrast Judy vresigt. Då hördes en liten röst. ”Åh kära Judy släpp in mig för jag är så kall och hungrig, låt mig sitta vid elden för natten är så kall. Släpp in mig, släpp in mig!” Judy trodde att det var ett barn som gått vilse, så hon lämnade spinnrocken och öppnade dörren. In spatserade en stor svart katta med en vit strimma på bröstet följd att två små vita kattungar. De gick alla till eldstaden för att värma sig. Katterna lade sig att spinna och Judy fortsatte med sitt arbete. Till slut sa den svarta kattan. ”Kära Judy stanna inte uppe och arbeta så sent igen. Du ska veta älvorna hade tänkt att hålla ett möte här i din stuga ikväll. Men det gick inte när du var vaken. De var väldigt arga och ville döda dig. Vore det inte för mig och mina döttrar så vore du död nu. Så lyd mitt råd. Tänk på att nattens timmar tillhör älvorna och att de avskyr att behöva möta en dödlig. Jag sprang för att varna dig och nu vill jag ha lite mjölk.” När mjölken var uppdrucken kallade kattan till sig sina döttrar. Hon tackade Judy och de försvann alla tre upp genom skorstenen. Men något glimmade till i askan. Det var en bit silver mer värd än en hel månadslön! Judy blev varm av glädje och hon satt aldrig längre uppe sent på kvällen och arbetade. Den svarta kattan såg hon inte till igen.
