Det framgångsrika vinmakeriet i Libanon har efter alla krig haft en helande verkan på det nationella psyket. I oroliga tider är det viktigt att visa en skapande förmåga att bygga upp något beständigt. Det finns ett antal gamla och nya producenter i Libanon. Donald Boström har träffat vinmakarna bakom Château Musar och Domain Wardy.
Text och foto: Donald Boström
Château Musar
Det var inte många av världens vinskribenter som kände till de libanesiska vinerna före Château Musars genombrott på vinmässan i Bristol 1979. Med tanke på att Libanon är ett av världens äldsta vinproducerande länder kunde man tro att ryktet om de goda vinerna skulle nå vår del av världen lite tidigare. För när de feniciska skeppen under vår tidiga järnålder lastade amforor med vin i hamnarna i Tyros, Sidon och Byblos hade troligtvis vinhanteringen i området redan pågått under några tusen år.
Efter succén på mässan i Bristol följde Château Musars segertåg över världen, och vinets personliga stil fick många anhängare och många fick upp ögonen för Libanon på ett mer positivt sätt än det förödande inbördeskriget som präglat Libanons varumärke. Hänförda vinkännare jämförde Musar med klassiska Bordeauxviner och talade om en elegans som hos en Château Lafite och en kompakthet som hos en Château Latour. Andra beskriver Château Musar som ett mellanting mellan Bordeaux och Bourgogne. Jämförelsen med det franska är helt korrekt om man ser till Château Musars historia; de från Frankrike importerade vinstockarna och de franskinspirerade männen bakom vinet. Men man kan inte begära att ett vin för dryga trehundra kronor ska kunna jämföras med mångdubbelt dyrare prestigeviner.