Rickard Söderberg öppnar sin dörr samtidigt som jag kommer skuttande upp för trappan och mina ögon möter hans ögon och i dem ryms eoner av visdom och kärlek. Lidande och erfarenhet. Liv och mod. Jag faller ned i ett galaktiskt hål, genom stjärnfall och tidevarv, det är just jag som skall tala med honom, om musiken, den ovillkorliga kärleken och andligheten.
Han ser nu mer ut som en trestegshoppare än en operasångare, men det är ju i sanning operasångare han är. Han andas, lever och hämtar näring i operan. Musiken ekade i hans hjärtslag redan när han föddes och så snart han kunde sitta upp lekte han med tangenterna på en elorgel i källaren hemma i Snöstorp i Halland.
– Vi hade ingen musik hemma över huvud taget, förklarar han, bara en hylla med några LP-skivor och så elorgeln i källaren. Men mina föräldrar märkte mitt intresse och senare köpte de ett piano.
Musiken och big bang
Han menar att musik handlar om att vilja uttrycka sig, kommunicera och förmedla känslor och ibland tillsammans med en publik.
