Som barn flätade Marica Olofsson sin farmors midjelånga hår, klippte punkfrisyrer på grästuvor och när hon läst klart Kalle Anka kastade hon tidningen under sängen för att döda kompisar på andra sidan också skulle få läsa. När hon blev stor – blev hon andlig frisör!
Man skall vara rädd om det som är litet för där gömmer sig livets stora. I ett ekollon gror en omfångsrik ek, i en enda blick ett livslångt äktenskap och i ett litet barns tankevärld kan livets mysterier gömma sig. Som barn var det andliga livet självklart för Marica och hon släppte inte den förbindelsen när hon blev vuxen.
– Det fanns osynliga personer runtomkring mig när jag var liten, det var inget konstigt med det. Jag minns att jag sprang ned i källaren för att hämta glass och då tog jag alltid en glass även till en kompis på andra sidan! Fast jag åt upp den själv, skrattar hon. Min egen dotter hade också en låtsaskompis när hon var liten, en kompis som bara hon såg, som skulle ha bilbältet på sig i bilen och som jag ovetandes kunde klämma i bildörren.