För dem som värdesätter trygghet är coronamörkret kompakt. För dem som ser möjligheter i all förändring blir läget ett annat.
Foto: Unsplash
Många har under åren hört den klyscha som drillade konsulter och motivationstalare brukar leverera som inledning på kick-off-seminarier och konferenser: Det kinesiska tecknet för kris betyder både fara och möjlighet.
Tyvärr stämmer det inte. De två morfemen i ordet kris Wei-ji betyder i sin förening just kris. Men de hurtiga konsulterna har ändå rätt.
För varje kris medför en fara och uppbrott som också ger möjligheter.
Coronakrisen är inte annorlunda.
Under 2020 har världens regeringar och centralbanker pumpat in pengar i ekonomierna i en utsträckning som är större än såväl Roosevelts New Deal och Marshallplanen efter andra världskriget.
Att det medför ofantliga möjligheter i är uppenbart.
Så varför känns det inte så för dig?
Sannolikt för att du jämför dagens osäkerhet och mörker med den trygghet du kände igår.
Och visst. Det måste finnas plats för sorg och ilska när världen vänds upp och ner. En stund.
Men sen måste man lära sig det som ingår i att vara människa.
Att resa sig upp.
Att släppa blicken från backspegeln och titta framåt.
Att ta ett djupt andetag och vandra vidare.
Om man går genom helvetet bör man framför allt fortsätta gå.
I grunden handlar det om att hitta kraften att omskapa sig själv. Vår självuppfattning byggs upp av vårt förhållande till omvärlden. När omvärlden förändras måste vi också göra det.
