Man åker inte igenom längre. Det är längesen. E 14 Sundsvall-Östersund går en bra bit utanför. Nej, du får vika av, köra in. Passera Ljunga Motell, där du kan bo för 139 kr/natten enligt en slokande banderoll på fasaden. Vilket ändå ingen gör, att döma av den tomma parkeringen.
Foto: Karolina Grabowska / Kaboomipics
Hela samhället verkar närmast tömt, övergivet. Ingen rök från ugnarna längre, ingen rörelse på fabriksområdet. Bara någon enstaka bil som stannar till vid spel- och närbutiken som huserar i det som var fabrikskontor.
Ljungaverk. Ni vet: ljungafosfat, ljungasalpeter – konstgödsel? Nej, det vet ni naturligtvis inte. Det är nog mest gamla bönder – och bonnungar – som vet det.
Men det var här den svenska kemi-industrins vagga stod. Här skapas alldeles i nittonhundratalets början en helt ny industriort, på några få år, vid en av Ljungans forsar, mitt ute i skog och bonnland. Att anläggningen hamnar här beror på tillgången till elkraft, som ännu inte kan transporteras över längre sträckor och som är en förutsättning för fosfattillverkningen. Här växer ett modernt samhälle fram, just kring tillverkningen av konstgödning.
