Den ortodoxa kyrkan i Georgien har överlevt i snart två årtusenden. Judendomen i landet är ännu äldre och mot gränsen till Turkiet finns många muslimer. Det råder sämja mellan religionerna i detta lilla land på Svarta havets östra kust, ett samarbete som är ett föredöme i en tid av global religiös extremism.
– Toleransen har gamla rötter, säger gabbaj* Merab Tjatjalashvili i Tbilisis synagoga.
Text: Maria Rodikova/Foto: Kajsa Kax
Religiositeten i landet är stark. Över 80 procent tillhör georgisk-ortodoxa kyrkan som fått allt starkare position i landet efter självständigheten 1991 då Sovjetunionen föll samman. En majoritet går i kyrkan regelbundet och patriarken Ilia II är oerhört populär och har stort inflytande i samhällsfrågor, kultur och politik. De georgier vi träffar säger att befolkningen i alla tider vördat kyrkan men jämfört med sovjettiden är den kyrkliga aktiviteten som natt och dag.
– Idag kan jag gå i mässan varje söndag, då kunde man på sin höjd gå till påskmässan, säger Romas som sitter i solen utanför Sionkatedralen i Tbilisi en söndag då vi besöker det stora torget framför kyrkan i gamla stan.
