Den 28 juni 1709 förlorade Karl Xll inte bara slaget mot ryssarna i Poltava, det innebar också början till slutet för den svenska imperialismen.
Till sist stod vi på det sommarheta torget i Poltava. En handfull inbjudna svenska poeter, författare och en kompositör. Agneta Pleijel, Thomas Jennefelt, Elizabeth Hjorth, Per Wästberg, (deltog på storskärm) Maciej Zaremba, Ingrid Kallenbäck, Ewa Stackelberg, Malte Persson och Donald Boström. Inbjudna av den ukrainska litterära organisationen och förlaget Meridian, till Poltavas första poesifestival.
Programet utlovade ”Ukrainian and Swedish writers discuss the historical consequences of the Poltava battle”, “with representatives of the highest poetic league”.
Bara 20 minuters bilfärd från torget når vi det överväxta slagfältet där ett av världshistoriens blodigaste slag har utspelades och där många tusen svenska stridande begravdes i massgravar när segraren utropats. Jag kunde förnimma hovtrampen och den olycksaliga skräcken som högg sina klor i de unga vapenbärarna när den svenska armén forcerade fram i anfall efter anfall bara för att malas ner i en meningslös död.
