Man skulle kunna tro att kräftskivan är en ursvensk tradition som pågått i hundratals år – men det stämmer inte. Det är faktiskt bara i lite drygt hundra år som vi iförda kräfthattar och haklappar, skålat och ätit kräftor i sensommarkvällen.
Faktiskt så grillade man kräftor över öppen eld på stenåldern. Och historiskt sett var kräftor en viktig födokälla för människor som bodde nära sjöar och vattendrag – även om kräftor inte egentligen hörde till bondesamhällets kostvanor. Trots att kräftor funnits länge i de svenska sjöarna så var det inte förrän i slutet av 1800-talet som vi började med särskilda kräftkalas. Då hade man kommit på att äta de kokta kräftorna hela och kylda i spad. I städerna började man hålla kräftkalas med kulörta lyktor och nubbe.
