”Känslan av oberoende när man har nog gift insytt i sitt snörliv.” Så skrev Elsa Brändström lakoniskt om sitt arbete i Sibirien under första världskriget. Den kvinna som före kriget hade dansat bostonvals på rullskridskor riskerade nu livet för att hjäpa krigsfångar. På 30-talet blev hon en stridbar antinazist.
Foto: Beskuret porträtt av Elsa Brändström från Bundesarchiv, Bild 183-R06836. CC BY-SA 3.0
Det var kvällen den 24 augusti 1918. I Ryssland rådde inbördeskrig och i Sibirien satt ca 400 000 tyska och österrikiska krigs- och civila fångar i en rävsax mellan röda, vita och tjeckiska nationalistiska styrkor. Tjeckerna var österrikiska undersåtar som hade gått över till fienden och nu kämpade för ett självständigt Tjeckoslovakien. De var snara att utdela dödsdomar, både mot suspekta utlänningar och sina f d österrikiska vapenbröder.
Med Leo Trotskijs hjälp hade Brändström och andra Röda Korsdelegater tagit sig igenom den röda frontlinjen på färden mot Sibirien bara för att arresteras av misstänksamma tjeckiska officerare. Nu satt de inpackade i en tågvagn och väntade vid en station på vägen mot staden Jekaterineburg.
