Landets lågor – så kallades folkskollärarna förr i tiden. Och det stämmer verkligen in på statardottern Ebba Asp-Andersson. Hon blev inte bara lärarinna utan kämpade till sig i en plats i det politiska livet trots hårt motstånd från "gubbarna".
Foto: Ebba Asp från boken Träpärlor. Collage av olika skolplanscher från Mölndals stadsmuseum, CC BY 4.0
”Jag föddes som det åttonde barnet, men en bror och en syster hade dött i späd ålder […] en kall natt i början av mars 1892 i själva spöktimman natten till söndag – med segerhuva.”
Så beskriver Ebba början av sitt liv. Ett söndagsbarn med segerhuva lär ha lyckan med sig och det behövde arbetardottern Ebba mer än väl. Hennes pappa Per Johan och mamma Sofia flyttade runt i Västmanland i hopp om ett drägligare liv. När Ebba var fem år bodde familjen i en grindstuga mellan Skultuna och Sankt Ilians socknar och flickan fick ofta springa och öppna grinden för resande. Vanligtvis var lönen två öre och hon blev väldigt arg när ett rikt bondfolk bara gav henne snuskarameller för ett halvt öre. Ebba blev också upprörd när en granngumma kallad Öl-Lotta hann först till grinden och fick hela tio öre som tack. Men gumman behövde nog pengarna. Hon var en fattig änka med en förståndshandikappad son som bodde i en liten stuga. Öl-Lotta tjänade pengar på att sälja ”läskedryck” till arbetarna på ett mässingsbruk. Något tillstånd för detta hade hon dock inte och en dag kom myndigheterna i form av en detektiv Karlsson, även kallad Bond-Kalle på besök. Lotta satt på kökssoffan och svor dyrt och heligt att hon inte sålde någon öl. Bond-Kalle var inte dummare än att han förstod att den ädla drycken förvarades under sofflocket men han var en hygglig karl och lät saken bero.
