När han såg tillbaka på sitt liv konstaterade Ulf Trotzig att han upprepat tre motiv i oändlighet; fågeln, kvinnan och trädet. Vid sidan av bildkonsten hade han alltsedan ungdomen närt drömmen om den djungelliknande trädgården i halvt förfall under trädkronors silade ljus, med stenhögar, skulpturer och urnor bland stora blad.
Text och bild: Dan Rosenholm
Ulf Trotzig finns representerad på MoMA i New York och the British Museum i London, på Nationalmuseum och Moderna museet, runtom i Norden, i Indien och Brasilien och inte minst i Japan, ett land där han var speciellt populär. När han fyllde 80 år hyllades han av konsthallen VIDA på Öland med en särskild Trotzighall. Har man sett hans målningar och grafik ser det enkelt ut, med några streck får hans fåglar liv. Det enkla är inte sällan det svåra.
De tre motiven, fågeln, kvinnan och trädet, har återkommit periodvis. Fåglarna fascinerade redan under pojkåren, alltsedan han insåg hur olika det var – även de av samma art, även kajorna. Världen var outgrundlig. På läroverket kom han att kallas kråkmålaren, Bruno Liljefors var inspirationskälla. Senare, under tiden på Valand, var det kvinnorna som gällde. Då var Cezanne, Bonnard och Matisse förebilder. Från sextiotalet och fram till nu har fåglarna dominerat som motiv, och periodvis kvinnorna.
