I dag känner sig Nadja Öström så gott som frisk trots att hon har både Hashimotos och hypotyreos. Men vägen dit har varit lång. Nadja har kämpat i åratal för att få en behandling som fungerar.
Det är en kväll som många andra. Nadja har avslutat ännu en lång arbetsdag på sin frisersalong och sätter sig i bilen för att åka hem. Ute är det mörkt och vinter, julhelgen ska snart övergå i nyårsfyrverkerier. Om några dagar är det 2002.
Nadja minns hur hon susar fram på Nynäsvägen, ivrig att komma hem till familjen. Hon tänker att hon jobbar för mycket men sådant är livet som egenföretagare. Då slår paniken till.
– Jag fick plötsligt svårt att andas och öppnade fönstret för att få in syre i bilen. Hjärtat rusade i bröstet och jag började se suddigt. Det var fruktansvärt obehagligt, berättar Nadja.
Nu tror Nadja att hon ska dö. Hon kör av den hårt trafikerade vägen och lyckas parkera. Sedan ringer hon 112 och sin syster. Efter en ambulansfärd ligger Nadja snart på en brits på sjukhuset och skakar våldsamt av frossa.
– Läkaren säger att jag har fått en ångestattack, men jag förstår inte varför. Jag hade ju inte mått dåligt. Vid ett återbesök kollar de mitt TSH-värde som är lite högt. Det kan tyda på en underfunktion i sköldkörteln, men det kan också bero på stress.
