Jurij Lederman hade just fyllt 65. Det kan, i sig, vara en livskris för många. Men för Jurij innebar ett möte med en läkare ett uppvaknande. Eller snarare som att en slägga med full kraft slogs in i mellangärdet.
Det är sex år sen han stod inför sin läkare. Hon hade fått provsvaren, la huvudet på sned och skulle just dela med sig av siffrorna i pappren.
-Hon sa ”sätt dig, Jurij”. Det var som på film eller teater. Ödesmättat. Sen berättade hon om mina usla värden och sa i princip rakt ut att jag hade högst ett år kvar…
Det var där på stolen framför läkaren som Jurij Lederman började forma en plan för överlevnad. Teatern hade varit hans liv, både som skådespelare, teaterchef, pedagog och som ledstjärna för mängder av andra skådisar som fått ta del av hans handfasta regi. Livet hade gett honom törnar och självmedicineringen stavades alkohol. I huset stod det cognacsflaskor placerade strategiskt på olika platser – i garaget, i köksskåp och bokhyllor.
