Ny forskning visar att det finns genetiska faktorer till varför vissa drabbas av ätstörningar och andra inte gör det. Samtidigt finns det många föreställningar om personer med ätstörningar, exempelvis att det bara är att stoppa i sig lite mer mat för att bli frisk, eller att det alltid syns utifrån ifall en person är drabbad. Johan Renström har läst senaste forskningen och reder ut begreppen.
Sommaren 2021 bestämde sig Stina för att bli fri från sin ätstörning. Anorexian skulle inte få stjäla fler år av hennes liv, och kanske till sist släcka det helt. Nu skulle hon besegra sjukdomen. Hon skapade Instagramkontot @stinaskamp för att ge en bild av hur det är att leva med en ätstörning och för att få stöd i sin frihetskamp. När man levt i flera år med en ätstörning är det en svårare utmaning än man som frisk någonsin kan föreställa sig. För det är inte bara att äta.
”Jag var sjuk i flera år. Jag blev expert på att dölja det. Jag hade ortorexi, ospecifik ätstörning (UNS), bulimi, sedan UNS igen och slutligen anorexi. Jag blev inlagd på sjukhus i början av 2020. Utskriven till maj 2020, sedan åkte jag in igen efter sommaren för vikten gick ner. Nästa gång jag blev utskriven var i november. Till en början gick jag upp lite i vikt, men efter ett tag tog ätstörningen över åter en gång. Jag tappade vikt. I början av juni 2021 ville de lägga in mig för tvångsvård, men jag fick en vecka på mig att visa att jag kunde gå upp i vikt. Det var då jag bestämde mig. Det var då jag skapade mitt Instagramkonto.”
