Jag skrollar fram filmen jag vill se, klickar på play.
Filmbolagens samarbeten presenterar sig i korta filmsnuttar. Jag räknar. fem stycken innan filmen börjar på riktigt. Jag har sett fram emot det här. Att se just den här filmen, i lugn och ro, tillsammans med sambon. Chipsen står på bordet och jag unnar mig en Pepsi.
En bit in i filmen känner jag igen en skådis. Vad har hen varit med i? frågar jag sambon. Han vet inte. Vi grubblar i några minuter. Kommer inte på, måste googla. Tar upp mobilen.
Fortsätter titta. I filmen är de på konsert. Var det inte någon spelning häromkring som jag var intresserad av? Måste kolla upp det innan jag glömmer.
Sambon går på toa. När han kommer tillbaka frågar han vad som hänt. Jag är osäker, fick ett meddelande, svarar honom med en påhittad filmhändelse för att inte avslöja min uppmärksamhetsbrist.
Och så fortsätter det. Sambon är likadan. Upp och ner med mobilen.
Hur svårt ska det vara att se en hel film? Det handlar ju bara om drygt ett par timmar. Därför bestämmer jag mig för att utmana mig själv. Nästa film jag ser ska jag se – hela filmen – utan att ta upp mobilen.
