Hur fan ska man har råd, rent ut sagt? Borde inte Sverige göra allt i sin makt för att få barn och unga att röra på sig så mycket som möjligt? Nina Campioni skriver om problematiken med dagens skyhöga priser på idrott.
Vackert nog brukar det sägas att idrott är demokratiskt. Visst är det fint? Alla får vara med, alla får tävla, alla får en plats i laget och klubben. Eller? Ju äldre mina egna barn blir desto mer icke demokratisk ter sig idrottsrörelsen. För hur i alla bollars moder ska en familj ha råd?
Min son är snart fyra år. Vi pratade lite om att han kanske skulle börja på dans, han älskar att dansa och har frågat om inte han också får göra något efter förskolan precis som storasyster. Absolut, vi kollar på det. Vi har en dansskola i närheten av där vi bor så det kändes som det självklara valet. Där fanns dans för barn i olika åldrar, bland annat för 3 till 4-åringar. Det är alltså en ålder där dans mest handlar om att hoppa till musik, kanske lära sig ett och annat moves. Vi snackar lek till musik. Priset för en termin? 1750 kronor. Ett tusen sjuhundra femtio kronor. Jag var en millisekund från att kasta datorn i väggen av upprördhet. Är det rimligt?
