Vintern rasar ut bland våra fjällar. Och rasar, det gör våra tonåringar också i kväll.
I förorten ser man dem i högar ute i parkerna och vid badplatserna på valborgsmässonatten. OM man är ute då vill säga. Det är inte många vuxna som är. Det flesta ligger hemma och sover gott. Nöjer sig med att det brukar stå i tidningen att det varit en oväntat lugn valborg. Det vill säga inte alltför många knivslagsmål, misshandelsfall eller våldtäkter. Inte som anmäldes i alla fall. Vanlig fylla, småbråk och att någon stoppar handen innanför småtjejernas trosor räknas inte.
Och medan mammor och pappor sitter nöjda och läser i tidningen om den lugna valborgsmässonatten vaknar deras tonåringar till liv igen i rummet intill. Bakfulla, ångerfulla, kanske utnyttjade eller blåslagna. Eller både och. Medan ungarna ligger på toaletten och kräks konstaterar den schyssta farsan att det var tur att han köpte ut en flaska vin åt dottern och hennes kompis så han vet vad de fick i sig i går. Vad han inte anar är att han egentligen bara vet vad de drack under första tredjedelen av kvällen.
Och morsan i lägenheten under, som vill vara polare med sina kids och gör sig populär genom att bjuda dem på drinkar i hemmets lugna vrå, hon fattar inte att det hon gör är kriminellt. Men vad som är än värre är att hon inte heller fattar att hon i sitt spel att vinna barnens vänskap satsar jäkligt högt, nämligen med deras liv.
