Utifrån verkade allt normalt. Helene skötte skolan, idrottade och hade kompisar. Ingen anade att bakom hemmets fördragna gardiner utspelade sig en tragedi. Helenes mamma led av samlarsyndrom.
Foto: EliFrancis/Pixabay
När Helene Öhman var tre skilde sig hennes föräldrar. Pappan flyttade till Luleå, drygt 30 mil bort, med sin nya fru. Kvar i parhuset i Umeå blev Helene, hennes mamma och hennes bror.
– Vi bodde på Söderslätt, ett jättefint område med fina villor. Det enda som stack ut med oss var väl att mamma var frånskild. Vad som pågick inne i vårt hus visste ingen, säger Helene.
Helenes mamma hade växt upp under andra världskriget. Förhållandena hade varit knappa och som liten led hon av flera bristsjukdomar. Även i vuxen ålder var mammans hälsa bräcklig, och hon var starkt präglad av sin fattiga barndom.
– Mamma hade svårt för att göra sig av med saker, de ”kunde vara bra att ha”. Hon sparade allt från malätna pälsrockar till gamla skor.
