High need baby, spirited child, fussy newborn, överlevnads- eller plusbarn. Känner du igen bebistermerna som dykt upp på senare tid? Men vad betyder de egentligen? Och har de någon vetenskaplig grund, eller är det bara ännu ett trendigt påhitt?
För Ulrica Karlsson och sambon Jens började föräldraskapet som en chock. Efter en dramatisk förlossning med sugklocka redan i vecka 35 kom dottern Ellen till världen. De första veckorna tillbringades den lilla familjen på Danderyds sjukhus neonatalavdelning där Ellen mestadels sov nöjt, men så fort familjen kom hem blev verkligheten en annan.
– Det första vi började reagera på var att Ellen slutade sova helt under dagtid. Somnade hon var det bara under korta, korta stunder. Det gick heller inte att lägga ner henne, hon krävde att få vara nära mig, och i rörelse hela tiden, annars skrek hon bara, berättar Ulrica.
Den första tiden var extremt slitsam, minns Ulrica. Hon och Jens försökte turas om men en ständigt missnöjd bebis tärde på relationen. Ulrica gick till föräldragruppen ett par gånger, men slutade för att hon inte orkade se alla andra glada föräldrar med bebisar som jollrade nöjt medan hon själv gick runt svettfläckar under armarna och vyssade sitt gallskrikande barn. Snart började hon även undvika andra platser och situationer. Öppna förskolan blev ofta till en mardröm, fika hos vänner likaså. Till slut kändes det omöjligt att bara gå till mataffären.
