Så fungerar svarta hål

 

Svarta hål är ett av de mest fascinerande och kontroversiella ämnena inom modern fysik och astronomi. De beskrivs som regioner i universum där gravitationskraften är så stark att ingenting, inte ens ljus, kan undkomma.

Number of characters: 3 454

Deras existens förutsågs först av Albert Einstein i hans allmänna relativitetsteori, men det var först på 1960-talet som det första svarta hålet upptäcktes observationellt.

Enligt den allmänna relativitetsteorin är svarta hål en konsekvens av massiva kollapsade stjärnor. När en stjärna har förbrukat allt sitt brännande bränsle, kollapsar den under sin egen gravitationskraft. Om massan är tillräckligt stor, kommer kollapsen att fortsätta tills stjärnan blir en så kallad neutronstjärna eller ett svart hål. En neutronstjärna är en tät kärna av neutroner som är omgiven av en elektronatmosfär, medan ett svart hål är en region där gravitationskraften är så stark att ingenting kan undkomma.

Svarta hål kan klassificeras i tre huvudtyper: stjärnformade svarta hål, som uppstår från kollapsade stjärnor, supermassiva svarta hål, som finns i mitten av galaxer och kan vara tusentals gånger mer massiva än stjärnformade svarta hål, och mikroskopiska svarta hål, som kan ha en massa liknande en sten.

Vänligen logga in eller registrera ett konto för att beställa artiklar. Välj 'Logga in' eller 'Bli kund' i menyn.

Skaffa en prenumeration för att börja följa…

Stötta Gazzine för 99 kr/år Log in