I självhjälpsvärlden lockar många med genvägar till lyckan. Men vad är det att vara lycklig – är det
något man kan uppnå eller som bara kommer till oss? Kanske den bästa metoden är att inte så
desperat försöka bli lycklig?
Nytt år, nya förhoppningar, kanske några vidlyftiga löften, med sikte på att livet ska bli lite bättre,
lite ljusare, ja, lyckligare.
I vår sekulariserade och självfixerade tid är det allt färre som tror att “lyckan kommer,
lyckan går, den Gud älskar lyckan får”. I stället bör väl lyckan kunna nås genom övning, coachning,
viljestyrka, pengar, psykofarmaka, plastikkirurgi, självhjälpsböcker – “lycka” ger över 700 träffar
hos nätbokhandeln Adlibris – och inte minst konsumtion? “Den som säger att lyckan inte kan köpas
för pengar vet inte var man handlar”, som filmdivan Mae West påstås ha sagt.
Och hur svårt kan det vara? Instagram och Facebook flödar över av rapporter från ett
Shangri-la av bullbak, skärgårdsbryggor och paraplydrinkar. Om ens eget liv känns orättvist torftigt
är det inte mycket till tröst att tänka att om livet vore /KURSIV/ rättvist kanske det skulle vara ännu
torftigare.
