Som författare, låtskrivare, poet m.m. har berättandet i alla dess former alltid varit centralt för Tommie Sewón. Men inte bara det. Att dela berättandet med andra är precis lika viktigt. Därför brinner han också för att skapa forum för verkliga och nära möten, med möjligheter att kunna förenas i gemensamma upplevelser och erfarenheter. Som av ensamhet. För ett par år sedan startade han och en kollega gruppen Anonyma Ensamma.
Foto: Magnus Fond
Vi befinner oss i ett rymligt och öppet rum på Södermalm i Stockholm. Den generösa takhöjden och det stora ljusinsläppet i kombination med ett möblemang dominerat av en jättelik soffgrupp och massor med andra sittplatser, väggar prydda med kärleksfulla ordspråk och otaliga levande ljus på bord och bänkar ger ett ombonat och välkomnande intryck. Här i Sofia församlings lokaler träffas Anonyma Ensamma varannan tisdag kväll. Men vi återkommer till det.
Först en titt på det här med att vara människa. För egentligen grundar sig allt i det, menar Tommie Sewón, som så långt tillbaka han kan minnas har försökt förstå vad det egentligen innebär att vara människa – där hans eget förhållningsätt rimmar illa med den bild som han tycker alltför ofta förmedlas:
