Hon var den orädda utrikespolitikern som beskylldes för att vara ”rörelsens lilla fästmö” av sina motståndare, och sågs som den självklara kommande partiledaren av andra. Ingen jävla mjukis. Kanonsnygg. Vanlig. Ensam. Bilden av Anna Lindh är kluven mitt itu. Vem var hon egentligen, den politiska superstjärnan som Socialdemokraterna miste?
Foto ovan: Bengt Nyman/Flickr, CC BY
En dag in på det nya seklet har Anna Lindh sitt nyårssamtal med Rysslands utrikesminister Igor Ivanov. Det är ett formellt samtal som förs över telefon och på det egna språket. Tolkar översätter det som sägs och efter några inledande artighetsfraser tar Lindh upp Rysslands agerande i Tjetjenien. Innan Ivanov hinner formulera ett svar kommer hennes yngste son in i rummet, uppenbarligen för att han slagit sig. Lindhs uppmärksamhet vänds genast mot honom.
– Men lille gubben, är du ledsen?
Tolkarna översätter och det blir helt tyst på linjen.
– Förlåt, jag pratade med min son. Det är han som har slagit sig.