De insatser Ralph Lauren gjort för den moderna modehistorien är betydande. Helena Yllmark har tagit reda på hur Lauren gick från son till judiska ryska immigranter, uppvuxen i Bronx asfaltsdjungel till den leende, distingerat gråhåriga man, helst sittande i sadeln till häst i sliten jacka och chaps över jeans under en välanvänd cowboyhatt.
Foto: Courtesy of Ralph Lauren
Sällan har en modepublik blivit så unisont perplex som vid tidpunkten för Ralph Laurens höstvisning 1978. Fram till dess synonymt med propert Ivy League-manér där överklassens nonchalanta sportighet och chica finess i hans händer förvandlats till everyday sophistication, genomförde han en plötslig rockad. En väsensskild samhällsklass gjorde entré i de finare fashionsalongerna. Ut på catwalken gick cowgirls i långa präriekjolar och mockajackor med fransar, Västernskjortor med bolo-ties och jeans, allt till karakteristiska boots och bredbrättade hattar. Som sista ingång, dansade supermodellen Beverly Johnson fram till pumpande discomusik under blinkande lampor iklädd lång, röd kappa med Concho-bälte och höga guldfärgade cowboyboots. Där och då visade Lauren upp vad som är, och alltid har varit, hans storhet som designer: konsten att ta olika sociala markörer och koncept från skiftande samhällskategorier, blanda om, uppdatera och sedan berätta sin egen historia – omsatt i kläder. Prydliga privatskolestudenter, smakfulla country club-medlemmar, engelsk tweeddraperad högadel, attraktiva polospelare och smokingsnobbiga festprissar hade alla tagit plats i Laurens persongalleri. Och nu red den förbisedda förebilden, the lonesome cowboy, in på catwalken. Över en natt laddade han själva essensen av den amerikanska klädkulturen med en sällan skådad dragningskraft. Han förvandlade plagg och accessoarer, som dittills associerats till uniformen för svettiga kofösare, till ett elegant och bestående inslag i modebilden: om än med växlande popularitet, men ständigt närvarande – inte minst i de egna kollektionerna sedan dess.
