Midvinterkarnevalen i Österbruk engagerar alla generationer

Text : Helene Lundgren / Foto : Roger Schederin

– Förstår du vilket lurendrejeri det är. Under samma tak vet man inte vad folk ska klä ut sig till, och även inom den närmaste familjen kan man lura någon. Under kvällen avslöjar man inte med rösten vem man är, eller tar av sig masken. Ingen har någon aning vem det är. Inte ens på dansen efteråt tar man av sig masken, berättar Fredrica Lange.

Fredrica är ny på bruket, och hon ska gå med i karnevalståget för första gången. Tidigare har hon bara varit åskådare under Knutmasso. Det var när hon utbildade sig till turistguide på en guideutbildning i Örbyhus som hon träffade Annika Trolins, son Bengt. De förlovade sig på nyårsafton, och sommaren 2016 flyttade Fredrika till Österbybruk.

– Vi har spelat i samma teater, och har exakt samma intressen, berättar Fredrica Lange som även arbetar som hårfrisör.

Medan vi äter en god hembakad kladdkaka med hallon och grädde håller tioåriga Thea på att pyssla med sin fina Mimmi Pigg dräkt som är gjord av tidningspapper, tapetklister och skumgummi. Thea har på sig mamelucker, och dräktens svarta tyg har limmats på för att sen delvis målats vitt.

Bonusfarmor har sytt en väska som Thea kan ha lite godis att dela ut på kvällen, berättar Annika Trolin som själv har arbetat som tursistguide på Österbybruks herrgård ända sen 90-talet.
 

– Det brukar vara några hundra personer som deltar i Knutmasso, och själva ordet Knutmasso kommer från maskerad på tjugondag Knut

Knutmasso är en unik tradition för alla generationer, där föräldrar och barn arbetar tillsammans, vilket är unikt. I vårt samhälle så delar vi upp barn, ungdomar, vuxna, och de äldre. Vi har glömt hur man delar glädje, fest och traditioner tillsammans. Det är en form av fattigdom, att vi har tappat bort vårt ursprung och gemenskapen. De här traditionerna ska man föra vidare till nästa generation. Det är konstnärligt och kreativt när olika generationer sitter och spånar idéer tillsammans. En ny generation ska läras upp, och ska vi ha kvar den här traditionen, så måste barnen var med från början, så att de kan lära sig maskbygge. Det är skitkul, och under Knutmasso blir alla som barn på nytt, säger Fredrica Lange engagerat.
 
Annikas son, Bengt håller just på att sätta på sig sin stora mask, och i år har han valt att klä ut sig till den ständigt aktuella Donald Trump. Masken har han gjort med hönsnät, tidningspapper och tapetklister, som sen har vadderats med skumgummi. Trump ska ha med sig en insamlingsbössa för att skramla in pengar till byggandet av muren mot Mexiko. Bengt har arbetat tillsammans med sin bror Anders, som är utklädd till Trumps livvakt, i svart kavaj och svarta solglasögon. Bengt har varit med i 30 år och byggt sina egna masker. Han brukar göra grundkonstruktionen, och det är Anders som är konstnärssjälen.

Tidigare var vi ett stort gäng på tio personer som byggde dräkter och maker tillsammans. En gång byggde vi en fyra meter hög Lucky Luke, och ett år gjorde vi en vagn med djävulen och 12 stycken smådjävlar bredvid. Ett annat år var vi åtta personer i en ?xml:namespace prefix = st1 ns = “urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags” /11 meter lång tusenfoting, och jag gick först, berättar Bengt Trolin som ibland arbetar som spökberättare under spökvandringarna för barn på Österbybruk herrgård.

Karnevalen fanns tidigare i en enklare form där folket sotade ansiktet, och vände ut och in på sina kläder. Sen gick de runt bland gårdarna för att be om mat och dryck. När vallonerna började arbeta vid bruken förstärktes traditionen, och på 1900 -talet blev firandet större, berättar Annika Trolin.
 
– Vi är nog lite galna, och tycker att det är kul att toka oss. Nu håller jag på att trappa ner lite, och hjälper barnbarnen istället. Det har blivit många jätteknappar och roliga rosetter genom åren, säger Annika Trolin och skrattar. 

 Annika håller på att sminka sig helt vit, och i år ska hon klä ut sig till den vita damen som brukar dyka upp när det är stora fester. Ingen vet vem hon var, men en teori är att hon kan vara en försmådd brud. Fredrika har sminkat ansiktet svart och ska gå som den svarta damen, som var brukspatron Per Adolf Tamms andra fru på Österbybruk herrgård.

Jag har sex syskon, och i början av 90 -talet byggde vi många olika masker och vagnar. Ett år byggde vi en ostbricka som vi vann tredje pris med. Ett annat år vann vi första pris med ett fyra meter högt trollberg som vi hade byggt. Barnen kunde sitta inne i trollberget, och folk höll på att klättra upp på berget, så vi fick bilda en ring runt trollberget. Trollberget står fortfarande kvar på Knutmassomuseet i Gimo, berättar Annika Trolin stolt.
 
Om några timmar ska vi vara på torget, och vi sitter hemma i Annikas lägenhet när hennes barnbarn, Melvin kommer på besök. Han har varit med på Knutmasso sen han var fyra år, och i år har han gjort en Kalle Anka mask i papier marché. Till masken har farmor Annika sytt Kalle Anka dressen.

Det roligaste är att folk inte vet vem som är vem. Ryktena går snabbt, och om man tittar nära kan man ibland se vem det är. Under karnevalen säger man inte ett pip. Det är först efter prisutdelningen som börjar man att prata igen, berättar Melvin Bodin som är 12 år.
 
Det finns många berättelser kring firandet av Knutmasso, och Annika berättar om en karneval när hennes lillasyster var utklädd till en gammal dam med rullstol.

– Hon kallade sig ”Kärringen mot strömmen” och gick runt torget åt motsatt håll från alla andra. Inte ens hennes egna barn kände igen henne, trots att hon gick helt nära dem. Hon vann pris, och de som hjälpte henne upp på scenen såg inte heller vem hon var, berättar Annika Trolin.

Vi vet inte om det är sant, men det finns också en historia om en man som träffade en kvinna på dansen i Folkets Hus under kvällen. När de var på väg hem, och han skulle sätta nyckeln i låset så upptäckte han att det var hans mamma som han hade raggat upp….
 
Det börjar bli dags att röra sig till Centrumtorget. Det är minus sex grader ute, och klockan 19,00 sätter Knutmasso igång med dans runt granen för de minsta. Folk har börjat samlas på Centrumtorget, och klockan 20.00 ska alla karnevalsdeltagare vara på plats. En scen har byggts upp i närheten av granen, och alla möjliga ekipage börjar röra sig sakta runt på torget i en cirkel. På torget träffar jag ett litet gäng med kvällens sötaste bergstroll, och det är mamma Cia som har sytt alla dräkter. Kreativiteten flödar, och ett annat gäng med nio stycken syskon har klätt ut sig till en snöglob och många paket. Här minglar seriefigurer, pälsklädda djur och aktuella politiker om vart annat. Jag går in en sväng på den karnevalsöppna Ica-butiken och ser en törstig ren, en tiger och ett spöke som handlar dricka.

Vi är rutinerade och har sett mycket, säger en luttrad kassörska.
 
Senare på kvällen träffar jag på Laila och Mia som inte känner igen sina egna knutgubbar.

-Våra gubbar går med i karnevalen, men vi känner inte igen dem. Allt är mycket hemligt och de säger ingenting. Jag har inte hört ett ord, men det går rykten att de är med i det stora Pokemongänget, säger Laila Gille som berättar att hon själv är inflyttade till Österbybruk och inte någon riktig bruxare.  
 
En jury på runt tio personer har valts ut för att bedöma årets knutgubbar. Under kvällen kommer ekipagen upp på scenen, och en konferencier försöker fråga ut deltagarna som håller knäpptyst för att inte röja vem de är.

-Det finns mycket fantasi här, och folk har jävligt roligt. I år är det fler barn med än tidigare, och många har lagt ner mycket arbete, säger Olle Olsson som är en av de tio domarna.
 
Prispengarna ligger mellan 1000 – 3000 kronor, men det är äran som är det viktigaste. Coca Cola vagnen vinner första plats. På andra plats kommer Råbarkar-Sam från Looney Tunes med stora hattar, långa röda mustascher och sin oerhört fina häst och vagn. På tredje plats kommer Pokemongänget.