- Det är som att skålarna och kopparna blir till egna sagor och berättar sina historier. ”Ingen är den andra lik, alla är olika” var ett ständigt mantra när Freja Hillfon Liungman växte upp i keramikverkstan hos sin farmor Hertha Hillfon, som var banbrytande inom området på sin tid.
Foto: Sylvia Carlsdotter
Ute är det en kylig vinterdag men i keramikverkstaden i Vitaby på Österlen är det varmt och luften är torr. I hyllor står skålar, kannor och skulpturer i olika former och väntar på bränning. En stark dagsljuslampa blandar sitt ljus med en lampa med gulare sken. Längst in i verkstaden står hyllor med bruna flaskor med råmaterial till glasyr i med handtextade etiketter. Stora lerpaket står staplade på golvet. Två elektriska drejskivor står i varsin ände av verkstaden och en stor rund keramikugn står tom i väntan på nytt gods att bränna.
Tre delar
– Jag har tre olika verksamheter i mitt företag; som fri konstnär, som konst-hantverkare/keramiker och som föreläsare. En skulptur som sätts ett ljus eller en växt i, blir omedelbart ett konsthantverk, i alla fall enligt momsreglerna, säger Freja och skrattar.
