Människans hjärna fungerar på samma sätt som när vi levde på savannen för 40 000 år sedan. För stadsplanerare och arkitekter öppnar sig helt nya perspektiv när de utgår från människans basala behov av överblick, skydd, identitet och gemenskap
Neuroarkitektur är ett nytt begrepp. I Sverige ännu nästan okänt, men ute i världen spirar det. En svensk pionjär på området är arkitekt Annika Brommesson, som ägnat de senaste åren åt att utforska hur människor upplever platser och byggnader. Hon verkar i ett gränsland mellan arkitektur, neurovetenskap och sociologi.
– Att skapa platser där människor känner sig trygga, mår bra och kan koppla av är samhällsekonomiskt lönsamt. Hjärnan behöver stimulans, men här gäller det att hitta balansen mellan det som aktiverar och det som lugnar. Den som är trygg har lättare att lära, lättare att relatera, jobbar effektivare, blir mer kreativ och håller sig frisk längre, säger hon.
