Praktisk hjälp, socialt stöd och vanlig medmänsklighet. Det räcker många gånger för att hjälpa en människa i kris. Påtvingade samtal stjälper mer än hjälper. Men ny kunskap har svårt att få fäste.
Synen på kriser och krisreaktioner håller på att förändras. I dag vet man att reaktionerna kan variera väldigt mycket mellan individer, och även att behovet av stöd varierar.
Sara Hedrenius arbetar som sakkunnig i krisstöd vid Svenska röda korset. Hon har kämpat länge för att sprida ny och viktig kunskap om krisbemötande.
– Att hjälpa människor som drabbats av kris eller katastrof handlar inte om att skicka ut ett gäng psykologer som ska ta hand om själen, medan läkarna tar hand om det brutna benet, säger hon. Krisstöd ska ges av den insatspersonal som finns på plats när människor drabbas, därför behöver vi utbilda poliser, sjuksköterskor, kuratorer, läkare, ambulanspersonal och andra samhällsfunktioner i professionellt krisstöd.
I dag vet man att professionellt krisstöd bör handla om att hjälpa människor att ta till vara den inbyggda motståndskraft de redan bär med sig för att hantera svårigheter. Det sker bäst genom att förmedla praktiskt och socialt stöd.
