Subkulturer verkar vara något som snarare hör hemma i 1950- eller 1960-talet än dagens individfokuserade 2010-tal. Eller är det så att vi inte ser det som är precis inpå oss?
Det är svårt att skriva historien samtidigt som vi lever i den. Vi kan inte riktigt urskilja de olika hybridvarianter av subkulturer och kollektiva sammanhang som skapats som en konsekvens av ett fragmentiserat och individualiserat samhälle. Om vi låter vatten rinna under broarna och något eller några decennier få passera kanske vi ser allt glasklart.
Jag står ute en tidig eftermiddag i mörkret och väntar vid busshållplatsen där jag bestämt med Marcus Rylander att han ska plocka upp mig. Han ska ta med mig till sin replokal där han brukar hänga när han skriver och repar musik tillsammans med sitt band.
På håll ser jag den stora fronten med alla lampor på lastbilen jag misstänker att Marcus kör. Jag hade rätt och sekunder senare blinkar han in och stannar till med lastbilen som gnisslar som lastbilar brukar. Jag följer med honom på dagens sista jobb och vi börjar omedelbart samtala kring ett gemensamt intresse, att skriva.
