Tio personer i svarta kläder slåss. En eller nio är goda. Tre personer knockas. Wohoo! Eller?
Vilka är onda? Vem är det meningen att jag ska heja på? De ser ju likadana ut!
Ta till exempel nya Ronja Rövardotter, när Mattiasrövarna möter Borkarövarna i skogen. Alla rövarna är män. Med skägg. I rustning. Och hjälm. På hästar.
Inte ens hästarna är färgkodade. Hur lätt hade det inte varit att låta Mattisrövarna ha mörka hästar och Borkarövarna ha ljusa? Ena laget ha enfärgade, andra flerfärgade hästar?
Nej, tittaren ska ha full koll på vilket “AAAAH!” som kommer från Borks följare, och vilket som kommer från Mattis lag.
Tacka vet jag Matrix, där alla onda får skepnaden av grundondskan Smith.
Jag förlorar intresset när jag inte kan skilja dem åt. Påkostade, dramatiska, actionfyllda slagsmålsscener betyder ingenting, jag väntar bara på att de ska ta slut så jag får se vem som vann, och eventuellt lista ut om den var ond eller god baserat på hur den hanterar vinsten.
