Carl Tham är den enda ministern som suttit i både en borgerlig och socialdemokratisk regering. Ett byte som fick många på högerkanten att se rött. Hos andra framkallade han känslor av skräck, med sin obönhörliga logik och briljans. Läs Thomas Sjöbergs djupgående porträtt av en politiker som aldrig förväntat sig folkets kärlek.
Foto: Tage Olsin / CC BY-SA
Klockan var kvart i åtta på morgonen. Carl Tham anlände som vanligt den här årstiden till utbildningsdepartementet per cykel. Hälsade med ett fast handslag. Han är inte särskilt lång, snarare kortvuxen, men spenslig och rask och en sådan som säger „Tjena!“. En snabb genomgång av dagens aktiviteter med pressekreteraren Anki Gundhäll Wood och assistenten Monica Torhult Berndt. Det var bråttom, bråttom.
Carl Tham och Anki Gundhäll Wood tog hissen fem våningar ned. Det regnade ute nu och Carl Tham höll paraplyet med ett bestämt grepp. Han använde det som ett slags taktpinne. Det var egentligen inte hans, utan tillhörde någon som glömt det hemma hos honom i våningen på Östermalm. Han siktade på dörröppningsknappen ut till vakten med paraplyspetsen och lyckades på första försöket. Han hade gjort det förr.
