Det är maj månad. Prognosen lovar vackert väder. Du kastar av dig vinterpälsen, rotar fram solglasögonen och söker dig ut till en plats där vårsolen värmer. Och det är då du upptäcker: rosésäsongen har börjat.
Ja, rosévinet som sällskapsdryck har tagit plats i våra hjärtan. Vinets en gång dåliga rykte har dunstat sedan länge, i takt med att de etablerade vinhusen har fått upp intresset för att utveckla vintypen.
Idag kan vi hitta riktigt goda och angenäma roséviner. De flesta är torra och bäriga, anpassade för vår nya livsstil där många vill undvika socker och sötma. Men visst finns det skillnader mellan rosé och rosé – frågan är bara hur man hittar rätt? Stämmer det att ljusa är bättre än mörka och kan man verkligen servera rosé till mat?
Ursprung i Provence
Rosévinet har sin vagga i Provence på franska Rivieran. Efter andra världskriget strömmade turisterna dit, vilket medförde ett uppsving för rosévinerna. Vinet utvecklades och fick mindre tanniner, serverades iskallt och blev snart ett signum för det avslappnade lyxlivet i Provence. Men rosévinet har under perioder haft en knackig framgångresa internationellt. Det dröjde in på 2000-talet innan konnässörer och vinhus ansåg vintypen vara rumsren för vinsalongerna. Idag är tonläget ett annat och rosévin är inte längre en ful ankunge utan omfamnas och hyllas världen över.
