Den 13 december kommer lucia med ljus i hår för att lysa upp tillvaron. Men varför firar vi Lucia? Gazzine reder ut begreppen.
Text: Anna Holmquist / Foto ovan: Christina Zetterberg/Pixabay
Den äldsta beskrivningen av en vitklädd lucia som uppvaktar på morgonen är från Horns boställe, norr om Skövde år 1764. Inspirerat från den tyska traditionen Christkindlein, hade Lucian ljusstakar i händerna och änglavingar på ryggen.
Traditionen att fira Lucia fick dock inte ordentlig fart förrän under 1920-talet. Innan dess var lucianatten sammankopplad med övernaturliga väsen och innan kalenderreformen infördes år 1753, ansågs Ludicanatten vara årets längsta och mörkaste natt. Man menade att lucianatten var farlig eftersom farliga makter var i rörelse och djuren kunde tala. Under 1700- och 1800-talen firade dock de högre samhällsklasserna Lucia på ett sätt som påminner om vårt firande i dag.
I mitten av 1800-talet togs traditionen upp vid de västsvenska studentnationerna i Uppsala och Lund. Några kvinnliga studenter fanns inte vid universiteten utan det var män som var lucior. De var ofta ensamma eller med en eller ett par följeslagare.
