Min luffarresa till Färöarna – en resa i tid och rum

Soldränkt by I en dalgång omgiven av gröna berg

Den nordatlantiska ögruppen Färöarna, belägen halvvägs mellan Norge och Island, var ännu på 1970-talet en närmast okänd turistdestination. Men så vackert det verkade! Får strövade fritt på de kala, gräsbevuxna öarna, som brant reste sig ur havet. Gamla sedvänjor levde kvar. Tv-sändningar hade ännu inte startat. Alkoholförsäljning var förbjuden. Flera bygder saknade fortfarande bilväg...

7 min lästid

Även språket framstod som en lockelse. Jag läste att färöiskan utvecklats ur den västnorska som talades av de vikingar som för tusen år sedan koloniserat öarna… 

Hösten 1979 bestämde jag mig för att göra ett studieuppehåll och på billigast möjliga sätt försöka ta mig till den avlägsna ögruppen. Jag köpte en ryggsäck och packade för flera månaders äventyr. 

Alltsammans började mycket bra: redan inom tio minuter hade jag fått lift – och redan samma dag befann jag mig i centrala Oslo. Jag tog trikken upp till Holmenkollen och slog upp mitt tält i en skogsdunge och med utsikt över hela stan. På kvällen vispade jag ihop välling på trangiaköket och kröp ner i en nyinköpt sovsäck som skulle fungera ner till minus fem.

Har du skrivit artiklar som du vill publicera på Gazzine?

Connecting people
through stories

Powered by journalists
Worldwide - in your language
Sustainable business model
Tack för att du stöttar vår vision!

Connecting people
through stories

Powered by journalists
Worldwide - in your language
Sustainable business model

Skaffa en prenumeration för att börja följa…

Stötta Gazzine för 99 kr/år Logga in