Krönika: Wallenberg kan slappna av

Det var begynnande höst och vi var på väg genom ett regnigt Europa. I södra Tyskland hade vi mottagit beskedet och världen runt omkring stelnade i en knivskarp minnesbild.

3 min lästid

Text: Anders Wallén

Vi kommer aldrig att glömma ansiktet på killen på kebabhaket som vi åt på den kvällen. Han hade en ring i örat och en trasig framtand. Vi kommer aldrig att glömma det lilla torget med glassbaren och fiket bredvid där löven fallit på de blå utomhusmöblerna och där någon ristat in namnet Kirsten och ett hjärta.

En alldeles stilla stund som tog plats bredvid ett fåtal andra i livets stora minnesbok. Jag hade blivit farfar igen.

Styrkan i upplevelsen tog mig på sängen när barnbarn nummer ett kom en sommardag för drygt två år sedan. Jag blev slagen till marken av kärlek till den där lille grabben. Och nu är farfar så sinnrikt konstruerad att han inte, som man skulle kunna tro, måste dela den där kärleken mellan två små grabbar. Han får ett tillskott på exakt samma mängd att dela ut till det nyanlända barnet.

Har du skrivit artiklar som du vill publicera på Gazzine?

Connecting people
through stories

Powered by journalists
Worldwide - in your language
Sustainable business model
Tack för att du stöttar vår vision!

Connecting people
through stories

Powered by journalists
Worldwide - in your language
Sustainable business model

Skaffa en prenumeration för att börja följa…

Stötta Gazzine för 99 kr/år Logga in