Krönika: Karantän gör mig mer uppmärksam på närmiljön

Man och kvinna sitter i solljus på en bänk omgiven av grönska

Varför trivs vi här? Vilka kvaliteter behövs för att en plats ska bli skön att vistas på? Det var temat för ett lunchmöte med nätverket 100 procent i början på året.

4 min lästid

Foto ovan: Negativespace

Den inbjudna talaren, Annika Brommesson, som är neuroarkitekt har forskat länge i ämnet, det som på engelska kallas ”placemaking” men som vi på svenska inte har något bra ord för. ”Plattsskapande” låter väl tungt.

I dessa tider då väldigt många av oss är hänvisade till hemmet och dess absoluta närhet får platsen en allt större betydelse. Platser är just nu inte något man passerar, springer förbi på väg mot något bättre. Utsikten från köket där man står och lagar sin lunch äter sig in i medvetandet, påverkar humöret och kreativiteten.

Hur känns utsikten från ditt fönster? Foto: Dagmar Forne

Stämningen vid det lokala torget där ortens alla hemarbetande handlar mat och hämtluncher betyder ännu mer när det inte finns arbetskamrater.

Det är ännu viktigare att det finns mötesplatser där människor kan växla några ord, lite på distans, men betydelsefullt för att man ska känna sig sedd och med i något slags sammanhang.

Har du skrivit artiklar som du vill publicera på Gazzine?