När Kalifornien blev en del av USA år 1848 bodde där ca 150 000 indianer. Bara en spillra av dem skulle överleva de massmord som snart tog sin början.
Ovan ses dansare från Wintustammen i Kalifornien 2009. Foto: Michael Marmarou from San Francisco, CA USA/Wikimedia CC BY 2.0
Kaliforniens nordvästra kust i mitten av 1850-talet. Här bodde indianflickan Sally Bell i en fredlig by tills en dag kom som hon aldrig skulle glömma.
”Min farfar och hela min familj- min mamma och min pappa vi befann oss runt huset och gjorde ingen förnär. Snart, ungefär klockan tio på morgonen kom några vita män. De dödade min farfar och min mamma och min pappa. Jag såg dem göra det. Jag var en stor flicka på den tiden. Så dödade de min syster som var en baby och skar ut hennes hjärta och kastade det i buskaget där jag sprang och gömde mig. Min lillasyster var en baby som bara kunde krypa. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var så rädd antar jag, att jag bara gömde mig där en lång stund med min lillasysters hjärta i mina händer. Jag mådde så dåligt och var så rädd att jag bara inte kunde göra något annat. Så sprang jag in i skogen och gömde mig där länge med några få andra som kommit undan. Vi levde på bär och rötter och vågade inte göra upp eld för de vita männen kunde komma tillbaka efter oss. Så vi åt vad vi kunde komma över. Vi hade inga kläder efter ett tag och vi måste sova under trädstammar och i ihåliga träd för vi hade inget att skyla oss med och det var kallt då på våren.»
