Den här intervjun publicerades i Sydsvenska Dagbladet 2005. Redan då framstod Nobelpristagaren i litteratur 2017, Kazuo Ishiguro allt oftare som en kandidat till priset.
Egentligen var det singer-songwriter han hade velat bli. Efter att i flera år ha försökt få ett skivbolag att nappa insåg Kazuo Ishiguro att han bemäst-rade ord bättre än musik. Då var han 24 år gammal och hade knappt läst en enda bok. Långt senare, år 2017, skulle han belönas med Nobelpriset i litteratur. (Till våren 2021 är han aktuell med nya romanen “Klara och solen” (Wahlström & Widstrand) – journalistens komplettering.)
– Några författarambitioner har jag aldrig haft. Jag är övertygad om att jag inte satsat på författandet om jag hade fått ett skivkontrakt när jag var 19. Musik är en stor passion i mitt liv, men idag är jag glad att jag bestämde mig för att skriva böcker, säger Kazuo Ishiguro i telefon från hemmet i Golders Green i norra London.
För den stora allmänheten är Kazuo Ishiguro kanske mest känd för romanen ”Återstoden av dagen”, som filmatiserades med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. Kazuo Ishiguro, eller Ish som han kallas av vännerna, betraktas av många som en mästare på att skildra den engelska landsbygden. En miljö som han återvänder till i ”Never let me go”. Den som tror att det är en vacker rofylld tillvaro som skildras lär dock bli djupt besviken. Kathy, Tommy och Ruth går på internatskolan Hailsham på landet. De får tidigt veta att de är speciella och att deras hälsa är a och o, inte enbart för dem själva utan också för samhället. Men vad deras uppgift egentligen består i är höljt i dunkel.
