Livsfarliga män lever sina vanliga liv medans kvinnor göms och glöms bort. Nina Campioni skriver om samhällets misslyckande att skydda kvinnor och barn som tvingats lämna sitt liv bakom sig.
Vad är en familj? För många är det en mamma, en pappa och ett barn eller tre. För väldigt många andra är det en mamma, en mamma och ett barn eller två. Eller en pappa och en pappa och ett barn. För de flesta är det som bäst en trygg famn med ett hem som är älskat och där varje individ får vara sig själv och växa tillsammans. Men. För alldeles för många är en familj en mamma, ett eller två barn och en livsfarlig exman som gett sig den på att om inte han får slå sin kvinna sönder och samman till vardags så ska hon inte få leva alls. Mysigt va?
I veckan kan vi läsa och se Kerstin Weigls otroligt viktiga skildring av de 800 kvinnor som idag lever i skyddat boende på flykt från livsfarliga män som en gång lovat dem den där kärnfamiljen men som bara var en lögn. En våldsamt farlig lögn. “Gömda kvinnor” heter reportageserien som så tydlig gång på gång visar att samhället inte skyddar offren. Precis som i otaliga våldtäktsdomar, i vårdnadstvister (minns Lilla Hjärtat) och vi såg det nu senast i den skrattretande galna domen mot kvinnan som blev misshandlad av ordningsvakter där offret och ingen annan blev dömd till fängelse. Eller den våldtagna tjejen som tvingas byta skola medan killen som gjorde det går kvar i samma klassrum.
