Att korsa Madagaskar med bil är som att köra genom en saga. Från östkustens regnskogar och lemurer, över grönklädda berg med terrakottafärgad jord till västkustens stränder och uråldriga baobab-träd.
Morgondimman ligger tät mellan trädtopparna och en klagande gäll sång ekar över regnskogen. På kilometers avstånd hörs indri-lemurerna kommunicera med varandra. Det är lite kyligt, solen har ännu inte gått upp helt. Snårig växtlighet stryker mot benen och mina beigefärgade byxor har blivit prickiga av blod.
– Det är bara små blodiglar, säger guiden Jean Remy och flinar åt min förskräckta min. Stoppa in byxorna i strumporna så kan de inte krypa in.
Han går vidare längs skogsstigen, gör smackande läten och letar med blicken upp mot de kraftiga grenarna. Här växer bambu, ebonyträd och ravenala-palmer – även kallad „resenärens palm“. Den har fått smeknamnet efter de solfjädersliknande stjälkarnas förmåga att fånga upp regnvatten som i en nödsituation kunde drickas av törstande resenärer.
